Här hittar ni tidigare recensioner av GVFÖ Avsnitt 1. Avsnitt 2. Avsnitt 3. Avsnitt 4. Avsnitt 5. Obs tänk på att hålla *god ton* i kommentarerna då alla deltagarna är vanliga modiga människor som sökt till programmet. Innan vi går till paren så vill jag lyfta en liten grej jag reagerade på i programmet. Nämligen experten med porrfrisyrs lilla genuslektion :-))) där han i stort menade på att problemet med dagens relationer är att tjejer vill ha snälla OCH dominanta män....? Hahahahahaha snälla älskade du. För det första tror jag inte kvinnor är en homogen grupp som vill ha samma *typ av man*, men överlag tror jag att män historiskt sett kommit undan med att vara skitstövlar eftersom de bla haft utbredd ekonomisk och social makt, jurdiken till sin fördel, ägt sin fru osv. osv. osv. Och att vi idag, precis som alla andra, bara vill möta en människa som är reflekterande och förstår saker och kan ta ansvar för att själv skaffa sig en analys. Så. Nu över till våra soliga par! :-) Anton och Sofia Har dom någonsin känts så unga som när de kom i tacodräkterna? Gulligt. Det är tryggt att titta på Anton och Sofia. Trots Björn Rosenström gate så visste man ju direkt att "ja det här kommer de lösa" för de är liksom... kära? Och är man så kär så låtsas man förstå sin partner bara för att det ska funka. Så som jag MISSTÄNKER att Anton gör; citat när han reflekterade över sin bristande analys och sa "ja det finns ju många grisar där ute" hahaha. Ja han har ju inte HELT förstått det här med sexism, men å andra sidan så tycker jag att han var rätt mogen i sitt sätt att hantera det nu? Han förstår ju att det där "feminismtjabblet" (obs mina ord inte Antons men jag tänker att dom är i Antons hjärna) är viktigt för Sofia och Anton själv skulle ju aaaaaldrig va direkt dum mot en tjej så därför försöker han. Och Sofia som jag misstänker är en relativt ny feministisk uppvaknad person vill ju uppenbart hålla benhårt i sina värderingar MEN var ändå bra på att möta Anton till slut. Tyckte det va fint när man fick se de prata om de andra paren för då kommer deras trygghet verkligen fram. Dom lyssnar så fint på varandra. Risk för att jag låter förminskande nu men.... GULLIGA!!!! Lars och Ellinor Inte helt oväntat var det mest *tänkande och akademiska paret* också var det par som sa "det är inte en tävling" och sen betedde sig som just det :-))) med längst analyser om övriga par och lite kängor åt diverse. DOCK ännu en eloge för Ellinors analysförmåga när hon beskrev Susanna syn på Johan. Men framförallt en eloge för att bådas supande!!! Ja so sue me, men det ÄR ju kul med folk som dricker på fest? Vred mig dock i soffan av skam när Lars satt med Johan på bryggen och skulle försöka formulera sig och det lät "vi ha en del diisskuushcchchoiooooneer". Åh förresten; gulliga Johan som bah "nej men Susanna är inte hård" när Lars försökte beskriva Ellinor och Susanna som samma skrot och korn. Men ja, det går ju tyvärr utför för det här paret som stundvis varit mitt favoritpar, diskusschhioonen i sängen var smärtsam. Experten Satu säger ju det så bra; Ellinor pushar och Lars backar. Och i soffan sitter jag med den ständiga frågan "hur mycket kan man kräva av någon efter tre veckor?". För Ellinor kräver ju mycket av Lars med att han ska öppna sig, och hon går på och på och på. Samtidigt som han skrattar åt henne som "sin ologiska och känslomässiga fru" inför de andra paren, vilket ju känns som en hundra procentig försvarsmekanism mot hennes gå-på-ande. Och det där är väl problemet, dom hamnar verkligen rollerna "öppen" och "stängd" hela tiden. Känns som Ellinor blivit så besatt av att Lars är stängd att hon kanske inte ens märker när han öppnar? Hans prat i sängen om sanningar och när man kan säga "jag älskar dig" skulle ju kunna vara in infart till ett djupare samtal. Varför känner han så? SAMTIDIGT (ja håll i er nu för jag tycker uppenbarligen en hel del kring det här paret) så förstår jag Ellinor. För... man vill inte höra av den kille som ligger och stryker en över håret i sängen och tittar en djupt i ögonen att han inte kan säga "jag älskar dig" förrän det gått ett år. Vad är det för jävla regel liksom? Ellinor känner ju uppenbarligen saker för Lars och då gör ju det han säger ont? Och va oväntat det var att Lars skulle nattbada hahahahha :-))))))) Johan och Susanna Varför var det lika delar smärtsamt pinsamt som kul när Johan var i karaktär? Jag sitter liksom på nålar över att Susanna ska störa sig på honom men så skrattar hon och jag pustar ut? Fick dock lite panik då han fortsatte va i karaktär när Lars och Ellinor kom till slottet? Tyckte dock att både Johan och Susanna typ passade i kläderna?! Och att de hade så fint samspel i rollerna! Susanna hade utan problem kunna vara Marys syrra i Downton Abbey? En liten reflektion jag gjort förresten: jävlar var mycket mindre fysiska de är mot varandra jämfört med de andra paren. TROR jag sett de kyssas en gång och det var då Susanna skulle testa Johans tokiga kysspall. Skönt dock att de inte är lika mycket fokus på ligga som det var med han sjal-mannen tidigare säsonger. Jag mår ju nämligen skit av sex i reality-tv. Nu ska jag sova så jag hinner inte gräva ner mig ytterligare i det här paret förutom en grej: Johan överraskade mig positivt då han reflekterade över deras relation vid middagen. Han förstod att han var från en byggar-värld med lite sluskigt prat etc. Och så vet jag att säkert många av er störde er när han senare satt och pratade med Anton och sa hur han "inte vill ändra hur han pratar fullt ut" och att "man måste få skämta" och att "det är en ventil". Men vet ni, JE SUIS JOHAN!!!!!!!!!!!! Tycker verkligen att man ska få skämta om allt. Herrejävlar vad jag skämtar vidrigt och uttrycker mig klumpigt med Anton och mina nära vänner. Men absolut, det krävs ju en massa tillit och trygghet innan han är där med Susanna. Tror blondinskämten får vänta ;-PPppPP